Alla som har sökt jobb någon gång vet hur mycket det tar på krafterna. Att skriva CV, göra research, skicka spontanansökningar, gå på intervju och så den där eviga väntan. En väntan som alltför ofta mynnar ut i något futtigt standardsvar eller kanske det vanligaste – inte något svar alls. Det handlar alltså om personer som är så pass intresserad av ditt företag så att de vill söka jobb hos dig, och du har inte ens tid att svara.
Innan jag fick mitt nuvarande jobb sökte jag fyra jobb – fyra olika scenarion. Det första företaget hade lagt ut en stor annons om att de sökte flera stycken personer till deras företag, men inte specificerat vilka roller. Jag tog kontakt med dem och frågade om de hade någon roll som skulle kunna passa mig och det hade de. Intervjun gick bra men efter den blev det helt tyst – i två månader! Jag mailade efter två veckor, vilket var tiden de skulle återkomma inom, men fick inget svar. Istället kom svaret två månader senare – att jag inte hade gått vidare.
I scenario två blev jag tipsad om ett jobb av en kompis som kände personen som skulle rekrytera. Ett drömscenario som ni förstår, men fick inte ens ett svar. Inte min kompis heller.
I det tredje scenariot gjorde jag en spontanansökan. Direkt efter min ansökan fick jag ett mail där det stod att det var roligt att jag var intresserad och att de kommer kontakta mig om det kommer upp någon tjänst som skulle passa min profil. Efter en månad eller två fick jag ett mail av en HR-person på företaget som hade en tjänst för mig och ville att jag skulle komma på en intervju. Intervjun gick bra och jag gick vidare i processen.
I samma veva, och nu måste jag väva in scenario fyra här, kom jag in i ytterligare en process – mitt nuvarande jobb. Som ni då förstår, tackade jag nej till scenario tre där jag var en av tre kandidater kvar. Processen skulle nämligen dröja ytterligare och det kunde inte scenario fyra vänta på. Men trots att jag valde bort scenario tre la chefen i fråga till mig på LinkedIn och mailade att han gärna höll kontakten inför framtiden och önskade mig lycka till. Även HR-personen som jag var i kontakt med mailade och önskade mig lycka till samt lade till mig på LinkedIn.
Tyvärr är detta väldigt sällsynt. I de flesta fall glöms kandidat två, tre, fyra och fem bort när ett företag har valt kandidat. De som var så pass bra att de fick komma på en intervju, men som besegrades i slutet. Vem vet, om några år kanske någon av dem skulle passa perfekt in eller kanske är någon av dem i framtiden en potentiell kund..
Företagen i scenario ett och två har jag, som ni förstår, inte en så bra känsla för. Jag skulle inte rekommendera dem till någon eller prata gott om dem i något sammanhang. Däremot har jag pratat gott om företaget i scenario tre. Många gånger!
Så, tänk ett steg längre, ta dig tid och svara alla som har sökt jobb hos er. Håll kontakt med kandidat två, tre och kanske fyra eller som i scenario tre, lägg till dem på LinkedIn. Man vet aldrig vart man möts i framtiden.
